Here we go again, up n´away!!

Ja jag vet... visst var det evigheter sen? Å massor, ja massor, har verkligen hänt! Inte för att detta är meningen att vara en uppdatering om mitt liv, nää... min blogg är mitt verktyg att andas, att få säga lite saker jag har i min hjärna, i mitt hjärta...
Å ibland tar det stopp... finns massa saker jag kan skriva om, men inget som egentligen betyder nåt.

Igår såg jag å Jörgen på Michael Jackssons Memorial.... Det var väldigt rörande och vissa tal var ju bättre än andra. Vi bara satt där och grät och lyssnade...
Tror inte man riktigt förstår hur mycket MJ har gjort för musiken, va mycket nytt han har gett oss. Sååå många bra låtar, som man än i dag verkligen lyssnar på å älskar! Visst, jag är inte MJ´s största fan, men han "har" mig... helt klart. Och hans död gjorde en ju ledsen trots allt.
Folk kommer å går i ens liv. Men när det verkligen, verkligen lämnar oss, ja.. då gör det ont.

För att rikta in sig på ett annat ämne så har jag fått insyn av vad lätt vissa saker kan påverka oss. Det kan räcka med att du får ett leende av han där i ICA butiken, eller att en kompis skickar en spontan hälsning, eller om du får en kram av en vän du inte träffat länge, eller när du känner att du syns, att du finns, att du lever! Det behövs inte mycket egentligen för att man ska få den känslan. Men den känslan gör att man mår bra, riktigt bra. Hela vägen in i själen. Och det krävs inte mycket för att man ska få den känslan heller, eller hur?
Det är de små detaljerna som gör det säger man ju... å det är så rätt!

Man ska ta vara på de man har nära en, man vet aldrig vad världen har att vänta!
Men man ska oxå ta hand om det nya som kommer, för man vet aldrig vad det kan ge!

ta hand om er därute....

/tankspridd jinnie